Kontorets roll i framtiden – avgörande för kulturen

Jag har i de senaste krönikorna skrivit om hur beteenden som tidigare varit självklara kommer att kännas väldigt märkliga post-corona, samt guldläget som nu infunnit sig med att lansera en digital produkt i och med Corona. Exakt vad som kommer ändras vet vi förstås inte men det är utan tvekan som med 11 september att det finns ett före och efter allt detta. Redan nu börjar vi se fragment av det som komma skall och i denna krönika tänkte jag fokusera på hur kontorslandskapen förändras och det radikalt.

Bakgrunden är given, pandemin har tvingat de av oss som kan jobba hemifrån att jobba hemifrån. Det i sig har förändrat spelplanen totalt och plötsligt på några veckor har videoplattformen Zoom ett större börsvärde än världens sju största flygbolag (Soutwest, KLM, Lufthansa, IAG, American Airlines, Delta och United) kombinerat. Men tanken har hela tiden varit att vi ska jobba hemifrån tills det blivit bättre. Röster har hörts om hur detta kan komma att förändra kontorslandskapet, men många trodde nog inte på en så radikal förändring, så tidigt. Men plötsligt händer det, den 12 maj annonserade Jack Dorsey att Twitter anställda kan få jobba hemifrån för alltid om de vill. Samma dag twittrade jag att ”Twitter är den första giganten och många kommer att följa efter” som svar på ämnet. Fastighets och arbetsmarknaden kommer således drastiskt att förändras de närmaste åren”. Men det gick fortare än vad jag trott, för ganska snabbt följde Coinbase efter, i veckan meddelade Shopify att de gör samma sak och igår öppnade storebror Facebook upp för samma sak, men i en successiv ordning. 

Därmed är dominobrickorna i rullning och ett digital kontorslandskap som få kunnat förutse så tidigt är i verket. Den snabba enkla analysen är given, fastighetsmarknaden kommer aldrig mer bli sig lik och finansiellt tordes det svida för fastighetsägare förstås men det finns mer att hämta här. Det är även så att politiker i regioner med många storbolag börjar känna sig väldigt nervösa inför förändringen, då risken blir enorma skatteunderskott på grund av att tusentals höginkomsttagare plötsligt får för sig att flytta till en helt annan del av landet, eller varför inte en helt annan del av världen? Varför ska jag betala miljontals kronor för en minimal lägenhet i en överbefolkad storstad när jag kan få ett stort hus med sjöläge ute i landet? Frågan är inte bara relevant och sätter fruktan i politiker i San Fransisco och Kalifornien, men borde redan nu vara ett uppvaknande för Stockholm. 

Det är givet att det finns ekonomiska vinningar för företag genom att inte behöva hyra gigantiska ytor centralt beläget i storstäder men det som intresserar mig på djupet i denna förändring är det Marc Zuckerberg var inne på i och med annonseringen av nyheten.  

“VR and AR is all about giving people remote presence,” sa Zuckerberg. “So if you’re long on VR and AR and on video chat, you have to believe in some capacity that you’re helping people be able to do whatever they want from wherever they are. So I think that that suggests a worldview that would lead to allowing people to work more remotely over time.”

Facebook investerar redan miljarder i framtidens teknologi genom AR, VR samt video och Zuckerbergs ide här verkar vara att distansarbete kan accelerera den innovationen. Jag tror att han är något på spåret. Innovation sker bäst när det krävs som mest. Förenklat så kan du inte komma på nya idéer kring fiske om du inte fiskar en hel del. Samma sak gäller distansarbete, för att kunna ta verktygen som krävs (VR, AR och video) till nästa nivå krävs det att du på riktigt vet vad som behövs i användandet. Att du själv känner behovet och ser det som saknas. 

Det som sker nu med distansarbete kan bli en lika radikal förändring av affärsvärlden som lanseringen av iPhone, då det handlar om så mycket mer än fastigheter och kontor utan om nytt sätt att vara innovativ och samarbeta. Det kan komma förändra allt från hur vi bygger organisationer till hur vi designar produkter. Men kommer det att hålla är den stora frågan? För visst finns det farhågor och risker med det hela. 

Personligen ser jag riskerna främst i två aspekter – det ena organisatoriskt och det andra mer utifrån individen. Första utmaningen är kulturbyggandet. Vi är i vår essens sociala varelser som bygger och skapar stämning genom fysiska interaktioner. Vad innebär det och hur påverkar det kulturbyggandet inom organisationer när vi ska bygga gemenskap genom videoplattformar som Zoom? Är kultur och digitalt som olja och vatten eller kan man bygga kultur enkom genom digitala plattformar? Kultur har varit ryggraden för hela tech-eran och distansarbete kan kanske bli dess akilleshäl. Vad det kontorslösa samhället leder till är att anställa rätt kommer bli viktigare än någonsin, då du måste ha en absolut tillit till individens arbetsmoral även utan tillsyn.

Sett till individen är jag också tveksam till hur hållbart distansarbete verkligen är. Att vara i en arbetsmiljö funkar i enstaka dagar men att dag in och dag ut jobba hemifrån gör att gränslandet för det som är hemma (fristad) och arbete suddas ut. När själen töms på det sättet påverkas inte bara produktivitet men även kreativitet och således även bolagens lönsamhet. Lösningen jag möjligen ser är att kontoren förändras radikalt, från en plats där vi arbetar till en plats för sociala sammankomster, där medarbetarna kommer in till när det behövs. Väl på plats är allt fokus på att bygga kultur och gemenskap. Ett öppet dygnet runt cafe där du i lugn och ro kan sitta ner och arbeta utan något krav kring stämpelklocka. Idén i sig är paradoxalt nog ett bra läge för aktörer som WeWork.

Det som är den stora usp:en med distansarbete – att kunna locka till sig talang varsomhelst ifrån i världen är även dess svaga punkt. Likväl som du kan attrahera talangen är talangen bara en dator och ett knapptryck bort från att byta bort dig till en annan arbetsgivare. 

Hur framtiden kommer att se ut när det kommer till distansarbete vet förstås ingen, men jag tillåter mig själv att vara både skeptisk, men också lite optimistisk samtidigt.

Text tidigare publicerad på Breakit.