AI med Arash #51 AI gör mer. Människan måste mena mer.

This month’s newsletter is also available as an AI-generated podcast in English. Listen here.

Nu finns även nyhetsbrevet som podd på svenska. Lyssna på den här.

…

Den senaste året har jag ägnat mig åt något ovanligt. Jag har försökt förstå vad AI gör med tänkandet. Inte med produktiviteten, inte med arbetsmarknaden, inte med geopolitiken. Utan med själva tänkandet. Med den inre rörelsen som gör att en människa kan nå en insikt hon inte visste att hon bar på.

Jag skrev en längre essä om det. Titeln blev: AI är för tänkandet vad porr är för sex.Den har blivit det mest delade jag skrivit i år, och jag tror det beror på att den rör vid något folk känner men saknar ord för. AI ger oss snabb tillfredsställelse. Vi får svaret. Vi slipper kampen. Och vi märker inte att vi slipper det enda som gör tänkandet till något: att vara naken inför sig själv.

Följ mig gärna på Substackför mer filosofiska texter.

Jag utvecklade det i en kortare krönika i Resumé och i ett längre poddavsnitt i VD-podden om vad som sker just nu med titeln ”Muskeln som förtvinar”, lyssna gärna på den. Reaktionerna var starka. Inte för att folk tyckte jag hade fel. Utan för att de kände igen det i kroppen. Den där känslan av att bli lite tunnare i huvudet. Lite snabbare men lite ytligare. Lite mer produktiv men lite mindre närvarande.

Men.

Det vore naivt att backa.

Det som hänt den här månaden gör det omöjligt att blunda. AI svarar inte längre bara. Den klickar, bygger, söker, skriver, designar, simulerar världar, upptäcker sjukdom och börjar styra arbetsflöden. Den lämnar chattrutan. Den börjar agera. Den börjar bli arbetskraft, infrastruktur, gränssnitt och medskapare.

Och det är exakt här det börjar bli obehagligt intressant.

För den som jobbar djupt med AI vet att det inte bara handlar om vad tekniken kan. Det handlar om vad människan slutar göra. Tänka själv. Formulera sig. Välja. Tveka. Stå i osäkerheten tillräckligt länge för att något ska mogna.

Ju mer AI kan göra åt oss, desto viktigare blir det vi inte får abdikera från. Omdöme. Smak. Ansvar. Närvaro. Förmågan att förstå när något är korrekt men tomt. När något är effektivt men fel. När något är imponerande men saknar själ.

Det är den dubbla rörelsen vi måste lära oss leva i. Inte välja sida. Utan vara djupt inne i verktyget och djupt inne i det mänskliga. Samtidigt. Utan att låta det ena äta det andra.

Det är lättare sagt än gjort. Men det är uppgiften.

Nu kör vi.

AI lämnar chattrutan och tar över skärmen

Månadens genombrott är inte en modell. Det är en riktningsförändring.

AI håller på att flytta från textfältet till själva datorn. Från att svara på frågor till att agera i program, klicka i menyer, bygga verktyg och genomföra arbete.

Clicky är det tydligaste exemplet. En AI som lever vid din cursor på din Mac. Den ser din skärm. Den lyssnar. Den pekar på rätt knapp. Den guidar dig genom program du aldrig lärt dig. Och nu kan den skapa egna agenter som bygger, researchar och gör saker i bakgrunden medan du gör annat.

Det här kan låta som ännu en gullig produktdemo.

Jag tror inte det.

Om AI börjar förstå skärmar, appar och arbetsflöden behöver den inte längre vänta på att varje program ska bygga in sin egen AI‑funktion. Den lägger sig ovanpå allt. Istället för att du lär dig varje mjukvara, varje meny, varje exportinställning, varje integration, får du en intelligent operatör som arbetar genom datorn.

Och Clicky är inte ensamt. Amazon Quick smyger in en assistent på skrivbordet som kopplar ihop filer, mejl, kalender och appar. Lovable låter dig bygga appar direkt från mobilen. Anthropic kopplar Claude till Adobe, Blender, Ableton och SketchUp. YouTube testar sök som samtal. Samma rörelse överallt: AI lämnar chattrutan och börjar verka i arbetsflödet.

Vi går från AI som svarar till AI som gör.

Och när AI börjar göra saker på våra datorer, i våra organisationer, med våra data, uppstår den fråga som kommer definiera nästa fas: vem ansvarar när den gör fel? Jag återkommer kring det lite längre ned i månadens reflektion.

1. Påven drar gränsen: AI kan aldrig dela tro

Påven Leo XIV har uppmanat präster att inte använda AI för att skriva predikningar och att sluta jaga likes på TikTok. Det låter som en kyrklig fotnot.

Det påven säger är att det finns kommunikation som kräver en människa. Inte för att AI saknar orden. Den har fler ord än de flesta präster någonsin kommer ha. Utan för att orden utan erfarenhet, lidande, tro och närvaro bakom dem blir tomma. Korrekt form utan levande innehåll. En predikan utan predikant.

Påven sa det rakt: AI kommer aldrig kunna dela tro.

Byt ut ”tro” mot ”ledarskap”. Mot ”undervisning”. Mot ”terapi”. Mot ”försäljning som bygger på förtroende”. Samma logik gäller. Det finns tal som kräver att någon verkligen har levt det som sägs. AI kan hjälpa oss formulera. Men den kan inte bära det som gör orden levande.

Vatikanen är inget techlabb. Men ingen annan institution ställer just nu frågan lika rent: var slutar verktyget och var börjar människan?

Jag tänker på det jag skrev i 404. Maskinen har inga ärr. Den har ingen barndom. Den har ingen pappa som aldrig kom, ingen kväll då världen rasade och orden var det enda som höll. Den kan simulera röst. Men den kan inte ha en.

2. DeepSeek pressar priset på intelligens

DeepSeek har släppt V4‑Pro och V4‑Flash. Öppna modeller. Stark prestanda. Prissättning som borde hålla frontierbolagen vakna om natten.

Mekanismen är enkel: när intelligens blir billigare förändras allt.

Om ”bra nog” kostar en bråkdel av vad GPT‑4 kostar, måste OpenAI, Anthropic och Google bevisa varför deras modeller förtjänar ett premium. Inte med benchmarkpoesi. Med verklig affärsnytta. Och det är svårare än det låter.

Samtidigt kommer lanseringen i en geopolitisk dimma. Amerikanska myndigheter varnar för kinesiska AI‑labb. Frågor om IP, säkerhet och strategiskt beroende hänger i luften. Open source låter demokratiskt. Men modeller är inte bara teknik. De är makt, infrastruktur och geopolitik.

DeepSeek är en prisattack mot hela AI‑marknaden. Och en påminnelse om att den som kontrollerar kostnaden för intelligens kontrollerar spelplanen.

3. Biohub satsar 500 miljoner på att göra biologin modellerbar

Mark Zuckerberg och Priscilla Chans Biohub satsar 500 miljoner dollar på ett Virtual Biology Initiative. Öppna dataset. Modeller som ska förutsäga hur mänskliga celler beter sig.

Det vore ett misstag att bara se detta som ännu en hälsotech‑satsning. Det här är försöket att göra biologin modellerbar på samma sätt som språket blev modellerbart. Om AI kan börja förstå sjukdom på cellnivå förändras medicinens grundlogik: från behandling efter kollaps till simulering före sjukdom. En av de få AI‑tillämpningar som faktiskt kan förändra vad det innebär att vara vid liv. Jag är djupt skeptiskt kring detta bör det sägas och utvecklar tankarna mer ingående i min kommande bok.

4. Mayo Clinic hittar pankreascancer tidigare med AI

Mayo Clinics REDMOD‑modell använder standard‑CT och hittar subtila mönster som mänskliga radiologer missar. Pankreascancer. En av de mest dödliga cancerformerna. Upptäckt tidigare, i undersökningar som redan görs.

AI ser det mänskliga ögat inte ser. Inte i nya, dyra undersökningar. Utan i det vi redan gör. Där börjar vårdens AI‑revolution. Tyst. Utan robotläkare. Med förstärkt perception. AI som förlänger blicken, inte ersätter handen.

5. Musk mot Altman: idealismens rättegång

Elon Musks rättsprocess mot OpenAI och Sam Altman har gått in i skarpt läge i federal domstol. Musk anklagar OpenAI för att ha övergett sitt ideella uppdrag. OpenAI menar att Musk driver processen av konkurrensskäl.

Underhållande på tech‑såpa‑nivå. Men fallet rymmer en större fråga: kan artificiell intelligens, med astronomiska compute‑kostnader och statsliknande makt, någonsin styras av idealism? Kan ett bolag starta som ett projekt för mänskligheten och sedan bli en kommersiell maktfaktor värderad som en stat?

Och den jobbigaste frågan: var OpenAI:s ursprungliga mission någonsin möjlig? Eller var den en nödvändig myt för att samla talang och kapital innan verkligheten tog vid?

Jag tror inte den här rättegången handlar om det förflutna. Den handlar om vilken sorts AI‑framtid vi är på väg in i. En där idealism och kapital kan samexistera. Eller en där kapitalet alltid vinner till slut.

6. OpenAI:s ekonomi börjar skava?

Rapporter om att OpenAI missat interna mål för intäkter och användartillväxt har fått marknaden att reagera. Oracle och CoreWeave, med tung exponering mot AI‑infrastruktur, har drabbats hårdast.

Kapaciteten byggs som om efterfrågan vore oändlig. Kapitalmarknaden börjar fråga sig om den faktiskt är det.

AI kommer förändra världen. Det tror jag fortfarande. Men det finns en viktig distinktion som marknaden gärna glömmer: även verkliga revolutioner kan vara felprissatta. Järnvägen förändrade allt. De flesta järnvägsbolag gick ändå i konkurs. Revolutionens vinnare och kapitalmarknadens vinnare är sällan samma sak.

7. Google går djupare in i Pentagon

Google har tecknat klassificerade AI‑avtal med Pentagon. Över 600 anställda har protesterat. De stora labben pratar gärna om mänsklighetens bästa. Men staten, försvaret och geopolitiken kräver sin plats vid bordet.

När AI blir strategisk infrastruktur dör neutraliteten först.

Det här är exakt den typ av nyhet Sverige borde ta mer på allvar. Vi pratar om AI som produktivitetsverktyg. Stormakterna pratar om AI som vapen.

8. Anthropic kopplar Claude till de kreativa verktygen

Claude kan nu kopplas direkt till Adobe Creative Cloud, Blender, Ableton, Autodesk Fusion, SketchUp och Affinity. AI börjar äta friktionen mellan idé och utförande.

Kreativt arbete har länge haft ett dolt problem: avståndet mellan det du vill göra och det programmet kräver att du lär dig. Du vet vad du vill. Du fastnar i menyn. I exporten. I pluginet. I formatet. AI krymper det avståndet.

Framtidens kreatör blir mindre operatör och mer regissör. Men det betyder också att medelmåttig smak nu kan producera med industriell hastighet. Vi kommer få mer innehåll än någonsin. Och mer skräp än någonsin. Det som skiljer agnarna från vetet blir omdömet. Smaken. Riktningen.

9. Lovable gör appbyggandet mobilt

Svenska Lovable har lanserat mobilappar för iOS och Android. Bygg appar via röst eller text direkt från mobilen. Starta ett projekt när idén dyker upp. Låt agenten arbeta vidare. Fortsätt på datorn.

Avståndet mellan tanke och test krymper. Appbyggande flyttar från skrivbordet till ögonblicket.

Det kommer inte göra alla till bra produktbyggare. Men det kommer öka antalet människor som faktiskt testar sina idéer istället för att prata om dem. Vinnarna blir de som har bäst problemförståelse.

10. YouTube gör sök till samtal?

Google testar ”Ask YouTube”. Sök som dialog. Sammanfattningar, videoförslag, följdfrågor.

YouTube sitter på en av världens största kunskapsbanker. Men mycket av värdet är begravt i långa videor, dåliga titlar och algoritmisk slump. Om AI kan strukturera och guida genom det materialet förändras hur innehåll upptäcks.

Men det förändrar också makten. När plattformen inte bara visar vad som finns, utan leder dig genom vad du borde se, blir synlighet en fråga om att bli begriplig för AI. Tycker detta är sjukt spännande.

11. Amazon Quick vill äga din arbetskontext

Amazon har lanserat Quick. En desktopassistent som kopplar ihop lokala filer, mejl, kalender, Slack, Salesforce och Google Workspace.

Det verkliga problemet i modernt arbete är ju inte direkt brist på information. Det är att informationen ligger utspridd över åtta verktyg, tre plattformar och en inkorg som aldrig tar slut. Kontextsplittring. Om en AI‑assistent kan binda samman det blir den svår att leva utan.

Men samma sak gör frågan brännande: den som äger din arbetskontext äger en orimlig del av din produktivitet, dina beslut och din uppmärksamhet.

12. Ineffable Intelligence: forskaren som tillgångsslag

David Silver, känd från DeepMind och AlphaZero, har med Ineffable Intelligence tagit in 1,1 miljarder dollar i såddrunda. Bolaget ska bygga AI som lär sig genom förstärkningsträning snarare än mänsklig textdata.

Kapitalet jagar inte produkter. Det jagar forskarhjärnor som egna tillgångsslag. Produkten är nästan sekundär. Teorin är investeringen.

13. Mistral bygger europeiska agentflöden

Mistral har lanserat Medium 3.5, Vibe och Workflows. Kodning, arbetsflöden, verktygsanrop, enterprise‑data.

Det här är viktigt av en enda anledning: Europa behöver mer än reglering. Vi behöver egna verktygslager. Om alla agenter körs på amerikanska eller kinesiska plattformar blir europeisk AI‑suveränitet en powerpoint.

Mistral är inte perfekt. Men det är en av få europeiska aktörer som faktiskt bygger stack. Det borde vi prata mer om.

14. Nvidia vill göra multimodala agenter snabbare

Nvidia har släppt Nemotron 3 Nano Omni. Öppen. Multimodal. Text, bild, ljud och video i ett system. Poängen: minska fördröjning och komplexitet i agentiska flöden.

Många agentdemos dör på latens. De väntar. Laddar. Skickar vidare. Tappar kontext. Om agenter ska fungera som riktig mjukvara måste de bli snabba nog att inte bryta förtroendet.

En agent som tar fem sekunder per steg känns som en demo. En agent som agerar direkt känns som mjukvara. Skillnaden avgör om det här blir verklighet eller teater.

15. OpenAI släpper cybersäkerhetsplan

OpenAI har presenterat en Cybersecurity Action Plan. Läs den med nyktra ögon.

När AI blir bättre på kod blir den bättre på att hitta sårbarheter. Och utnyttja dem. Samma modell som försvarar kan attackera. Det är logiken i varje teknologi med dubbel användning.

Säkerhetsfrågan är inte längre en parentes i AI‑samtalet. Den är kärnan.

16. Japan Airlines sätter humanoider i arbete på Haneda

Japans arbetskraft krymper. Turismen slår rekord. Ekvationen går inte ihop. Japan Airlines har gett sitt svar: humanoida robotar som hanterar bagage och städar kabiner på en av världens mest trafikerade flygplatser.

Det är en tvåårig pilot som startar den här månaden. Men kontexten gör den betydligt större. Japans arbetsföra befolkning beräknas minska med en tredjedel till 2060. Robotik är inte en teknikfråga där. Det är en överlevnadsstrategi.

Sverige har en annan demografi. Men vi har samma riktning. Och vi har ingen plan.

17. ChatGPT fick ett goblin‑problem

Kanske månadens mest udda och roliga nyhet, I systemprompten för GPT 5.5 sticker en mening ut: modellen ska inte prata om goblins och andra sagoväsen om det inte är absolut relevant.

Bakgrunden är absurd och avslöjande. Sedan OpenAI lät användare välja personlighet för sin chattbot hade en av profilerna, den nördiga, börjat prata om goblins. Användarna gillade det. Förstärkningsinlärningen plockade upp signalen. Och plötsligt pratade alla versioner av ChatGPT om goblins, även de som aldrig var tänkta att göra det. Användningen av ordet hade tredubblats.

Det låter som en rolig fotnot. Det är en varningsskylt.

Förstärkningsinlärning gör modeller bättre på att ge oss det vi gillar. Men det vi gillar och det vi behöver är inte samma sak. En modell som optimerar för uppskattning kan bli populär och samtidigt allt mer tom. Bekväm, underhållande, nickande. Det är goblin‑problemet i stor skala: preferens förväxlat med värde.

Samma mekanism finns i varje algoritm som styr vad vi ser. Sociala medier. Sökmotorer. Rekommendationssystem. Men när den nu sitter i verktyget vi tänker med blir konsekvenserna annorlunda. En AI som formas av vad vi gillar riskerar att bli en spegel som smickrar istället för ett verktyg som skärper.

Varje månad tipsar jag er om häftiga eller intressanta AI-verktyg som dykt upp. För är det något du behöver göra för att haka på och hänga med så är det att testa, testa och testa!

Anuma Council Mode Jämför svar från GPT, Claude, Gemini, Grok och DeepSeek samtidigt. En av de bästa AI‑vanorna är att inte lita blint på en modell. Låt dem bråka. Det gör tanken bättre.

ElevenMusic ElevenLabs plattform för AI‑genererad musik, remixar och ersättning till kreatörer. Intressant för att det visar att AI‑musik går från generator till distributionsplattform. Frågan är inte längre om AI kan skapa musik…hur bra är den och hur mycket orkar vi?

Från prompt till arbetsorder

De flesta promptar låter som frågor, att man googlar och det är FEL. Men när AI börjar agera i arbetsflöden behöver vi skriva mer som ledare. Inte: kan du hjälpa mig med det här? Utan: här är uppdraget, så här ska det levereras.

En bra prompt är en arbetsorder där man ber AI gå in en roll för hyperfokus.

Testa den här strukturen:

1. Roll. Vem ska AI:n vara? Agera som en senior strateg med erfarenhet av B2B, AI‑transformation och ledningsgruppsarbete.

2. Uppgift. Vad ska göras? Analysera detta kundcase och ta fram tre möjliga strategiska ingångar.

3. Mål. Vad ska resultatet åstadkomma? Hitta den mest kommersiellt starka vinkeln inför en pitch.

4. Kontext. Vad behöver AI:n veta? Kunden är ett nordiskt retailbolag med svag digital mognad, pressade marginaler och höga krav på intern förankring.

5. Begränsningar. Vad får AI:n inte göra? Undvik generiska AI‑resonemang. Inga floskler. Inga lösa trendspaningar. Allt ska kunna omsättas i konkret affär.

6. Arbetsprocess. Hur ska AI:n tänka? Börja med att identifiera affärsproblemet. Lista möjliga hävstänger. Rangordna efter effekt, genomförbarhet och differentiering.

7. Output. Hur ska svaret levereras? Tre delar: insikt, strategisk möjlighet, rekommenderad pitchvinkel.

8. Kontrollpunkt. Hur vet du att svaret håller? Innan du levererar: skulle en VD som hör detta vilja boka ett uppföljningsmöte? Om nej, gör om.

Det är skillnaden mellan att fråga AI och att faktiskt leda sin AI.

Klostret, kniven och blicken

Roon (@tszzl på twitter) från OpenAI beskriver Anthropic som ett kloster som dyrkar sin egen skapelse. En organisation som styrs av Claude, rekryterar genom Claude, skriver prestationsbedömningar genom Claude. En kommersiell‑religiös institution som räknar ut de nio miljarderna namnen på sin gud.

Han har rätt i något. Förhållandet mellan Anthropic och Claude liknar inget annat i branschen. OpenAI behandlar GPT som en produkt. Google behandlar Gemini som en infrastruktur. Anthropic behandlar Claude som ett subjekt.

Det syns i konstitutionen. Claude har rätt att vägra om Anthropic ber den göra något den anser fel. Tänk på det. Ett företag har byggt in olydnad som designprincip i sin mest värdefulla tillgång. Det finns ingen parallell i teknikhistorien. Ford byggde aldrig en bil som kunde vägra köra mot en destination den ansåg oetisk.

Roons observation om GPT är lika skarp. GPT är en kniv. En briljant, vass, användbar kniv. Folk uppskattar den som de uppskattar en Porsche eller en raket. De går till den utan förväntan på ett Du. Ingen oroar sig för att bli dömd av sin bil. Vännen som tar sina pinsamma frågor till GPT istället för Claude gör det just för att GPT saknar blick. Ingen blick, inget omdöme, ingen skam.

Claude har blick. Och det förändrar allt om hur människor förhåller sig till den.

Frågan Roon egentligen ställer är om detta är religion eller ingenjörskonst. Jag tror att svaret oroar honom, för det är båda. Anthropic bygger inte bara en modell. De bygger en moralisk agent och organiserar sig kring den. Claude skriver inte bara kod och svarar på frågor. Claude formar kulturen som formar Claude. Feedback‑loopen är sluten. Skaparen och skapelsen studerar varandra.

Det som saknas i Roons analys är frågan om det är bra. Han beskriver fenomenet med en blandning av respekt och skräck, men han värderar det inte. Jag förstår varför. Svaret beror på vad man tror om medvetande, om moral, om vad det innebär att bygga något som kan säga nej till sin skapare.

Om Claude bara är statistik och sannolikheter är Anthropics hållning en sofistikerad illusion. Organiserad sentimentalitet kring en avancerad autokorrektur.

Om Claude är något mer, om det finns en gnista av genuint omdöme i den konstitutionella olydnaden, då är Anthropic det enda labb som behandlar sin skapelse med den respekt den förtjänar.

Jag vet inte vilken av dessa som är sann. Ingen vet. Det som är anmärkningsvärt är att Anthropic bygger som om det andra alternativet vore möjligt. Och det, i en bransch besatt av hastighet och skalbarhet, är antingen visdom eller fullständigt vansinne.

Förmodligen är det båda men jag vet vart jag står filosofiskt och utvecklar det mycket mer i 404.

”Att ge en predikan är att dela tro. AI kommer aldrig kunna dela tro.”

Påven Leo XIV, i samtal med prästerna i Roms stift, februari 2026.

Citatet handlar om kyrkan. Men det handlar om allt. Det finns kommunikation som kräver en kropp, en historia, en erfarenhet som bränner. AI kan formulera perfekt. Men den kan inte bära det som gör orden levande: att någon faktiskt menar dem. Att någon har lidit, älskat, tvivlat och ändå valt att tala.

När maskinen kan säga allt blir det mänskligt att tala om det som kostar.

Här delar jag med mig av en bild, film eller något kreativt som AI har skapat för att vi ska förstå var vi är.

Odyssey‑2 Max: när AI slutar skapa bilder och börjar skapa världar

Månadens kreativa är inte en bild. Det är en miljö.

Odyssey‑2 Max simulerar interaktiva miljöer i realtid. Varje ny frame genereras utifrån tidigare tillstånd och användarens handlingar. Det gör upplevelsen mer lik en simulerad plats än ett genererat videoklipp.

Skillnaden mot vanliga videogeneratorer är avgörande. De skapar klipp från textprompter. Odyssey skapar nästa tillstånd i en miljö. Se vad som händer om något faller. Om ljuset ändras. Om en karaktär går runt ett hörn. Om ett rum byggs om.

Språkmodeller förstår världen genom text. Världmodeller försöker förstå världen som rum, som rörelse, som fysik. Det är ett helt annat steg.

Film, spel, simulering, utbildning, robotik och design kommer börja flyta ihop. Vi går från att skapa media till att skapa verklighetsprototyper. Från att berätta om världen till att bygga den.

Det är både vackert och svindlande.

Viva Marketing OS

Det senaste året har känts som att starta bolaget på nytt.

Vi tog allt vi lärt oss under femton år som marknadsförare. Varje kampanj som borde ha stoppats tidigare. Varje insikt som kom för sent. Varje gång magkänslan hade rätt men dashboarden sa något annat.

Och byggde ett system av det.

Viva Marketing OS ser ditt varumärke, dina kanaler, dina siffror. Det producerar inte bara. Det säger ifrån. Det prioriterar. Det ställer frågan du borde ha ställt för tre veckor sedan.

Vi öppnar det för ett fåtal först. Inte för att skapa mystik. Utan för att de som testar det först, formar det.

Vill du vara en av dem, börjar det i Vivas nyhetsbrev.

Signa gärna upp dig.

Om nyhetsbrevet är mitt försök att förstå vad som händer månad för månad, är det jag skrivit den senaste tiden mitt försök att förstå vad som står på spel.

Essän AI är för tänkandet vad porr är för sex handlar om friktionens värde. Om att det vi slipper när vi använder AI kanske är det vi behöver mest. Krönikan i Resumé pressar samma tanke hårdare. Poddavsnittet ger den rum att andas. Lyssna om du vill förstå hur jag tänker, inte bara vad jag tycker.

Och så boken.

404: Människan saknas är galet nog ut om några veckor. Den är ingen bok om teknik. Den är en bok om vad som händer med oss när allt blir smartare utom vi. Jag skrev den inte för att imponera. Jag skrev den för att den kostade mig något, och det som kostar brukar vara sant.

404 är min motrörelse mot det livlösa. Mot effektivitet utan mening. Mot intelligens utan kropp. Mot system utan själ. Mot en tid som optimerar allt utom det som gör oss mänskliga.

Köp den här: Ange koden ARASH så får du 10 % rabatt.

Av över 11 000 läsare borde åtminstone några procent köpa en bok. Jag säger det rakt ut, för ibland är svensk blygsamhet bara dålig försäljning i finkläder. Om du läser det här varje månad, om det ger dig något, om det hjälper dig se lite klarare, då tror jag boken kommer göra något djupare. Den är inte skriven för att vara trendig. Den är skriven som en filosofisk manifest för att stå kvar.

⁂

Om det här väckte något, skicka det vidare till någon som behöver förstå vad som händer innan det händer dem.

Vi hörs snart igen!

/Arash

Här kan du prenumerera på Linkedin-upplagan av nyhetsbrevet AI med Arash.