AI med Arash #56 Agenten gör mer av jobbet. Vem får värdet?

Mål, delegering och ansvar är gamla ledningsfrågor. Det nya är att mottagaren kan vara ett system som väljer sina egna delsteg och arbetar vidare när ingen tittar. Då måste någon bestämma vart värdet tar vägen.

Brevet har vuxit, och jag får allt fler förfrågningar om annonser. Jag tackar nej. Vill du stötta det, gilla, kommentera eller dela det med någon som borde läsa. Det jag brinner för är folkbildning: att visa vad som händer bakom rubrikerna, så att du själv kan ta ställning. Ny läsare eller gammal, varmt välkommen.

Hösten är här. Färgerna är så vackra att det nästan gör ont, morgnarna är inte längre ljusa och mörkret kommer tidigare på kvällen. Något försvinner och något annat kommer. Så är livet. Jag vill hålla fast, men det sker ändå, varje dag.

I arbetslivet sker samma sak just nu, fast mycket snabbare än årstiderna. Uppgifter lämnar människor och något annat tar deras plats. Det oklara är vem som får det som kommer. Den frågan gnager inom mig.

Jag bygger agenter till vardags och vill att fler använder dem. På Viva sätter vi dem i riktiga leveranser för företag. I förra numret berättade jag om kundmötet där ekonomichefen frågade hur många personer agenten motsvarade, och jag svarade att det kanske var tre och en halv. Jag skickade fakturan för det mötet. Sedan dess har en fråga följt mig: när agenten gör mer av jobbet, vem får egentligen värdet?

I september blev frågan mer akut, när Meta, Microsoft och OpenAI presenterade agenter med egna arbetsytor. I essän Fel katastrof skilde jag mellan kapacitet, agens och medvetande, och det är (den delegerade) agensen som växer nu. Ett system kan få stort utrymme att välja sina egna delsteg mot ett mål som någon annan har satt, långt innan någon vet om det upplever något alls. Det räcker för att ändra hur arbete organiseras. Jag har skrivit om det som den autonoma verkstaden: uppdraget drivs vidare utan att en människa styr varje steg. Läs gärna den essän vid tillfälle om du inte gjort det för den är väldigt viktig för att börja förstå det nya arbetslivet.

När ingen behöver styra varje moment kan medarbetaren bli den som formulerar målen och granskar resultatet. Hon kan också få mindre inflytande, om systemet sätter takten och hennes arbete krymper till att kontrollera det maskinen redan gjort. Vilket det blir avgörs av hur införandet görs.

Samma val finns i ekonomin. I DI skrev jag att AI kan göra Sverige rikare och välfärden fattigare. Fler jobb och högre BNP kan samexistera med att lönesumman växer långsammare än ekonomin. År 2025 kom 57 procent av skatteintäkterna från skatter på arbete. Sjunker löneandelen medan skattereglerna ligger fast, växer den arbetsrelaterade skattebasen långsammare än ekonomin. Vinster och konsumtion beskattas också, så nettoeffekten är öppen och värd att stresstesta. Timbro invände att AI hittills inte verkar ta våra jobb. Det var dock aldrig mitt påstående, vilket jag förtydligade i slutrepliken. I början av oktober lanserade Joakim Jansson Skattebasen.se, en modell där du själv kan pröva antagandena. Hatten av för det!

Värdet från en agent kan landa på flera ställen. Företaget kan behålla det som marginal. Kunden kan få lägre pris eller bättre leverans. Medarbetaren kan få kortare arbetstid eller mer kvalificerade uppgifter. Plattformen kan ta en större del genom sina avgifter. Effektiviseringen kan också följas av högre produktionskrav, så att ingen upplever att tiden blev friare. Det är möjliga utfall, och de flesta verksamheter hamnar i en blandning.

Min bedömning är att en ledare bör ta ställning till fördelningen redan när agenten införs, och skriva ner den. Hur stor del av den frigjorda tiden går till fler leveranser, och hur stor del till kompetens, kvalitet eller kortare dagar? Vem följer upp det efter ett halvår? Tas beslutet inte i förväg fattas det ändå, av produktionskraven.

En del av fördelningen avgörs utanför företaget, av plattformen som tar betalt och bestämmer vad agenten får göra. Därför frågade jag i Breakit vem som äger bromsen, när de mäktigaste AI-bolagen ber oss bromsa deras egen teknik. Reglerna behöver utformas offentligt och oberoende, av andra än dem som ska regleras.

Den sista delen av fördelningen är svårast att mäta. I 404 skrev jag om en morgon utan klocka, när jag satt stilla och hörde min familj röra sig i huset, och om insikten att ”arbete är viktigt, men det är inte livet”. Frigjord tid kan bli sådana morgnar. Den kan lika gärna fyllas av nya krav. Hur högre produktivitet blir ett bättre liv avgörs i samma beslut som fördelningen.

Nu kör vi.

1. Labben vill sakta in. Washington och Peking vill det inte.

OpenAI:s forskningschef Jakub Pachocki skrev den 7 september att inget labb har löst kontroll och övervakning tillräckligt för att fortsätta i full fart, och vill att frivilliga åtaganden granskas oberoende. Dario Amodei krävde ett lägre tempo vid fronten. Trump avvisade en inbromsning, och Peking avfärdade Amodeis krav på att begränsa Kinas AI-utveckling. Den 28 september sa påven Leo XIV att experternas oro bör tas på allvar, att han själv inte är i panik och att frågan också gäller makt. Oberoende kontroll och lägre tempo är olika krav, men båda kräver att någon annan än labben får forma dem.

2. Norden skrev under. Ingen svensk företrädare på listan.

Den 22 september publicerades A Call for Control of Frontier AI Models, undertecknad av 22 politiska ledare från 20 länder och EU. Den kräver att avancerad AI förblir under mänsklig styrning och uppmanar FN:s medlemsstater att undersöka en internationell institution för standarder och verifiering. Norge, Finland, Danmark och Island finns med. I den publicerade listan finns den 4 oktober ingen svensk företrädare, och listan är öppen för fler. Frågan till regeringen: avser Sverige att ansluta sig, och hur vill regeringen annars verka för mänsklig kontroll över de mest avancerade modellerna? Jag behöver inte säga det igen men Svenska politkers engagemang kring AI-frågan är så gott som obefintlig.

3. Vem handlar agenten åt?

Den 20 september, tolv dagar efter lanseringen, blockerade Amazon Metas agent Muse med motiveringen att den tog sig in utan tillstånd och inte identifierade sig. Meta bestrider kritiken. Dagen efter meddelade Shopify att Muse ska kunna handla i deras butiker via Shop Pay. Agenten handlar på kundens uppdrag, men sättet den jämför pris, leverans och sortiment på är byggt av Meta. Handlaren förlorar besöket, en del av kunddatan och annonsvisningen. Min tolkning är att Amazon skyddar sin egen relation till kunden, medan Shopify bedömer att volymen väger tyngre.

4. Anthropic säger att Claude leder en fjärdedel av forskningen

Enligt Anthropics egen mätning leder Claude 26 procent av bolagets forskning och utveckling, mot under en procent i februari. Det är en självrapporterad andel arbetsuppgifter där modellen gör det mesta under mänsklig översyn, och den är inte externt granskad. Den visar inte hur mycket snabbare forskningen faktiskt blir. Växer andelen ändå och håller, blir tillgången till de bästa modellerna och beräkningskraften en forskningsfördel som andra måste köpa sig till.

5. Notan för maskinen

OpenAI räknar enligt Financial Times uppgifter med ett negativt fritt kassaflöde på 278 miljarder dollar från 2026 till 2030. Det är en prognos. Reuters har tagit del av Anthropics konfidentiellt inlämnade börsprospekt: rörelseförlusten 2025 var drygt 8 miljarder dollar, bolaget har åtaganden för beräkningskraft på 518 miljarder dollar över tio år, till största delen svåra att säga upp, och nästan en fjärdedel av intäkterna kommer från två kunder. För den som bygger sin verksamhet på en enda plattform blir avtalsvillkor och alternativa leverantörer en del av riskbedömningen.

6. AI-stöd hittade fler missbildningar i ultraljud

En randomiserad studie i Lancet Digital Health prövade AI-stöd vid 1 584 ultraljudsundersökningar av högriskgraviditeter på fem kinesiska sjukhus. För tio specificerade missbildningar i fostrets hjärna steg sensitiviteten med 8,7 procentenheter, samtidigt som specificiteten klarade studiens krav på att inte bli sämre. Studien mätte diagnostisk förmåga, inte ansvarsfördelning. Min läsning är ändå att den visar ett sunt upplägg: systemet hjälper undersökaren att se, och undersökaren ställer diagnosen.

Claude i bakgrunden. Beta på Mac för Pro- och Max-abonnenter. Claude kan använda datorn i bakgrunden medan du arbetar och ber om lov innan den tar över skärmen. Första uppgiften: en avgränsad sammanställning ur filer du redan har, som du själv granskar innan något skickas vidare.

Läs: Microsofts utkast till uppförandekod. Utkastet beskriver hur Microsofts egna MAI-modeller ska prioritera: koden först, sedan verksamhetens regler, sedan användarens önskemål. Det är öppet för kommentarer under sex veckor från mitten av september. Lägg er egen agentpolicy bredvid och se vilka frågor ni ännu inte har besvarat.

Låt agenten granska din arbetsvecka

Den här månaden har jag skrivit mycket om agenter. Men vad är teorin värd om vi aldrig testar den i vår egen vardag?

Börja med att låta en agent (tex OpenAI Astra) undersöka hur du arbetar. Ge den ett avgränsat underlag från en vanlig vecka: kalender, uppgiftslista och relevanta arbetsflöden. Där du bedömer det lämpligt kan du ge läsåtkomst till utvalda arbetsytor. Be den identifiera ett första försök där den kan avlasta dig.

Prompt att kopiera: ”Hjälp mig förstå hur en vanlig arbetsvecka ser ut utifrån det underlag jag ger dig. Använd bara material och arbetsytor jag uttryckligen godkänt. Ändra inget och kontakta ingen.

Skilj mellan att utföra uppgifter, vänta och koordinera: överlämningar, godkännanden, påminnelser och sammanställningar. Koordinering är också arbete, men jag vill se hur stor plats den tar.

Visa vad underlaget säger om vart tiden går. Skilj observationer från uppskattningar och fråga mig där information saknas.

Identifiera sedan:

1. Det som följer fasta regler och kan skötas med enkel automatik.
2. Det en AI-agent kan förbereda eller utföra inom tydliga gränser.
3. Det där en människa behöver fatta beslut, bära ansvar eller vårda en relation.

Förklara vilka fel som skulle bli dyra, påverka andra människor eller vara svåra att ångra. Ange var mitt godkännande behövs.

Föreslå ett enda avgränsat försök för nästa vecka. Beskriv vad agenten får göra, när den ska stanna och hur jag granskar resultatet. Mät både tiden jag sparar och tiden jag lägger på instruktioner, kontroll och rättelser.”

Om försöket frigör tid har du ett beslut kvar: vad ska den tiden användas till?

”Hur han ska använda sin frihet från trängande ekonomiska bekymmer, hur han ska fylla sin fritid.”

John Maynard Keynes, Economic Possibilities for our Grandchildren (1930), i min översättning

Keynes kallade det människans verkliga och bestående problem och såg framför sig en femtontimmarsvecka. Den kom inte. Hans fråga är ändå månadens: hur blir högre produktivitet ett bättre liv och inte bara mer jobb?

Här kan du prenumerera på Linkedin-upplagan av nyhetsbrevet AI med Arash.