AI med Arash #53 Vad AI avslöjar om oss

Havet är kroppsvarmt klockan närmar sig sju på morgonen. Jag simmar ut, vänder, klättrar upp på klippan och lägger mig på rygg. Syrsorna. Solen på hud som just torkat. Det är där de långsamma tankarna kommer, när de äntligen får utrymme.

I juni och juli skrev jag tre texter. En essä till Substack. En krönika i Resumé. En kortare krönika i Breakit. Jag skrev dem separat, med veckor emellan. Först när alla tre var publicerade och juli hade lugnat ner sig förstod jag att de var samma tanke uppdelad i tre.

Alla tre handlade om vad AI avslöjar om oss.

Essän var den långa. Om scenen i Visby där en vd berättade att hans bolag byggt över tvåtusen AI-agenter, om frågan från publiken som fastnade i luften, om vad som händer med Sveriges skattebas när arbete flyttar till tokens. Krönikan i Resumé handlade om varför marknadsföringsbranschen förlorade mot maskinen: därför att vi själva reducerat vårt arbete till något som gick att optimera. Krönikan i Breakit handlade om ungdomen. Om Ungdomsbarometern 2026 som visar en generation som fått svar men förlorat frågan.

Tre olika ämnen. Dock samma nerv.

Vi har reducerat människan. AI räknar bara ut vad hon var värd i den reducerade formen.

Det är därför den här sommaren känns annorlunda. Frågan om människan ligger på tre bord samtidigt. Skattebordet, där välfärden hämtar sin försörjning från arbete som håller på att glida över till tokens. Kreatörens bord, där en hel bransch just insett att den tävlat på maskinens villkor i tjugo år. Skolbänken, där en generation sextonåringar aldrig fick öva på tvivel därför att svaren kom före frågorna. Ingen av frågorna går att lösa isolerat. De är samma fråga.

Och sedan, i början av juli, kom två nyheter som bekräftade tesen från håll jag inte väntade. Microsoft. OpenAI. Två av bolagen som formar AI-fältet visade samtidigt att människan är tillbaka i ekvationen. Mer om båda strax. Först texterna.

1. Felkoden för en människa

(Substack, långessä).

Vad händer med Sveriges skattebas när arbete flyttar från människor till tokens? Vad betyder det för välfärden, för demokratin, för en generation som växer upp i ett land där maktens behov av dem försvinner? Långessän efter Almedalen, med tre reformer jag menar att ny regering måste ta ställning till: att beskatta produktivitet i stället för bara arbete, att bygga en kognitiv allemansrätt, och att lagstadga rätten att mötas av en människa i vård, skola och hos myndigheter. Svårast men kanske det viktigaste jag skrivit i år.

2. Kanske förtjänar vi att förlora

(Resumé, krönika).

Om marknadsföringsbranschen och Hilma af Klint. Om varför kameran 1839 tvingade konsten att bli det den alltid borde ha varit, och varför AI gör samma sak med kommunikation nu. Om skillnaden mellan stavning och stav. Om varför magi inte nås med data. Detta är det viktigaste budskap som finns att förstå kopplat till kreativitet och AI enligt mig.

3. Generationen som aldrig lärde sig tvivla

(Breakit, krönika).

Om Ungdomsbarometern 2026 och myasthenia gravis. 48 procent av unga vänder sig till AI för att lära sig. Färre än trettio procent tror att de kan påverka samhället. Om vad som händer med den kognitiva muskel som aldrig får möta motstånd.

1. När Sam Altman föreslår Norges oljefond för AI

Samma vecka som Microsoft-satsningen föreslog OpenAI den amerikanska staten en femprocentig ägarandel i bolaget. Vid nuvarande värdering värd 42,6 miljarder dollar. Altmans förslag är att alla ledande amerikanska AI-bolag (Google, Meta och Anthropic också) bidrar med samma andel till en statlig fond, modellerad på Alaska Permanent Fund, den som betalar årlig utdelning till Alaska-bor från oljerikedomen. I OpenAI:s policypapper från april föreslogs dessutom fyra dagars arbetsvecka och skatt på företag som byter mänsklig arbetskraft mot AI.

Det här är, ord för ord, det jag argumenterar för i min Substack-essä. En statlig fond byggd som Norges oljefond fast på maskinell produktivitet. Skatt på bytet från lön till tokens. När maskinerna tar jobben ska maskinerna bära oss.

Att OpenAI själva föreslår det borde kalla på svenska politikers uppmärksamhet. Diskussionen om omfördelning av AI-vinsterna är inte längre kritikernas ärende. Den drivs nu av bolagen som skulle betala. Sverige kan välja mellan att leda samtalet eller att som vanligt komma in i det efter att USA redan bestämt.

2. Europas AI-fråga kom nära i juli

Tre saker hände samtidigt. Arq Foundations 18 000 ord långa framtidsscenario, Europe 2031: What getting AI wrong means to us, spreds bland EU-parlamentariker och beslutsfattare, med tesen att Europa 2031 är teknologisk vasallstat till USA och Kina. EU anslöt sig till Trumpadministrationens infrastruktursamarbete Pax Silica. Och OpenAI meddelade Stockholmskontor 2026, med Sverige som en av sina snabbast växande marknader i Europa. Läs Europe 2031 kritiskt: spekulativ fiktion är inte prognos, och Gizmodos genomgång har rätt när den varnar för sådana texter som cirkulerar bland politiker som analys. Men grundfrågan är svår att avfärda. När kontinenten inte äger sin egen teknikstack äger den heller inte sin egen politik. Att Sverige blev en tillväxtmarknad för OpenAI är inte en triumf. Det är en sårbarhet.

3. Estland gör det Sverige borde ha gjort

20 000 estniska gymnasieelever har fått tillgång till en särskild ChatGPT-version som inte ger färdiga svar utan ställer motfrågor och hjälper till att planera. Stanford och OpenAI följer eleverna för att mäta effekt på kritiskt tänkande, minne och självförtroende. Poängen är metoden. Estlands variant bygger in det motstånd som annars försvinner med tekniken. Det är precis den friktion Breakit-krönikan handlar om. Sverige borde titta noga.

4. Claude flyttar in som kollega

Anthropic släppte Claude Tag den 23 juni. En delad AI-medarbetare i en Slack-kanal, som alla på teamet kan tagga, som lär sig kanalens sammanhang, och som proaktivt kan följa upp trådar och uppgifter som fallit mellan stolarna. 65 procent av Anthropics eget produktteams kod skrivs redan med interna versionen. Detta är arbetsmarknad, inte produkt. När AI blir en person i kanalen förändras vad ni betalar för och vad ni betalar med.

5. Reddit-förgiftning och tokenpocalypsen

Två nyheter från 404 Media pekar åt samma håll. Företag har börjat förgifta AI-modeller genom att posta innehåll om sig själva på Reddit, en form av AI-SEO där chockerande få ord räcker för att styra vad modeller senare rekommenderar. Samtidigt konstaterar samma redaktion att tokenpocalypsen är här. Allt fler bolag inser hur dyrt AI blir i skala, och att flera års priser inte speglat den verkliga kostnaden. Två symptom på samma sak. Ekonomin och sanningen bakom modellerna görs synliga samtidigt, och båda ser tuffare ut än marknadsföringen antytt.

Gör AI till kritiker

Alla klagar på att AI är en ja-sägare. Få skriver om det. En AI som håller med är farlig. Den bekräftar tanken jag redan hade och skickar hem mig med samma blindfläckar.

Principen är enkel. Instruera modellen att motargumentera innan den svarar. Ge den en roll som bär motståndet.

Så här gör du:

1. Skriv din tanke, plan, text eller idé.
2. Definiera rollen: en kritisk läsare med annat perspektiv än ditt.
3. Be den bara identifiera svagheterna först, utan att föreslå förbättringar.
4. Läs kritiken. Motstå impulsen att bemöta den direkt. Sitt med den.

Förslag på prompt: ”Du är en skarp kritiker av mitt tänkande. Din enda uppgift är att identifiera svagheterna i det jag skrivit nedan. Ställ inga följdfrågor. Föreslå inga förbättringar. Berätta bara var argumentet är svagt, var jag hoppar över viktiga invändningar, och var jag lutar mig mot antaganden jag inte redovisat. Var direkt, inte diplomatisk. Här är texten: [klistra in].”

Använd den innan du klickar publicera. En gång i veckan räcker för att märka skillnaden.

”Kroppen för bokföring och glömmer ingenting. I en era av mjukvara är kroppen oerhört underskattad, men den enda hårdvara du faktiskt äger. Varje gång du ignorerar hunger, trötthet eller smärta antecknar den. Varje gång du säger : ”Jag måste bara”istället för att stanna upp, lägger den det på kontot. En dag kräver den betalning. Med ränta. ”

Från min senaste bok 404: Människan saknas

Här kan du prenumerera på Linkedin-upplagan av nyhetsbrevet AI med Arash.